Internet har medfört en markant ökad spridning av olika idéer för lärande. Synsätt med mer eller mindre forskningsstöd men även det som kan ses som rena lurendrejerier sprids. Sedan finns det som kognitiva forskare kallar neuromyter. Där finns det möjligen vissa fakta i bakgrunden men dessa har sedan feltolkats och dragits långtgående slutsatser av.

I och med det ökande intresset för hjärnan har ny nisch öppnats där man hävdar en koppling mellan hjärnan och sin metod, undervisningssyn eller hela skolkoncept. Kreativiteten ska öka liksom motivationen. Slut med traditionella miljöer eller uråldriga tankesätt. De studerande ska beväpnas med färdigheter för det nya århundrandet.

En populär term i dessa sammanhang är olika varianter av “brain-based learning”.

Spoiler alert! All inlärning sker i hjärnan.

Mark Carter, verksam vid Macquarie universitetet i Sydney, skriver en artikel (Nomanis, 8, oktober 2019) med tips till föräldrar och lärare om vad man kan tänka på när man ska värdera information och källor. Nomanis är en tidskrift och nätmagasin från Australien (bekostad av MultiLit) som vänder sig till föräldrar och lärare. Dess fokus är mot läsning men de tar ofta upp olika teman inom kognition och lärande och är fritt tillgänglig på nätet.

Mark Carter tar fram att man i första hand ska leta efter om det verkar finnas någon samstämmig uppfattning bland forskare eller forskargrupper i frågan som man är intresserad av  Finns det också ställningstaganden i frågan från professionella organisationer som verkar för ett evidensbaserat lärande? I andra hand tar han fram arbete som gjorts av forskare som publicerar i vetenskapliga tidskrifter (referentgranskade även kallat peer review) inom aktuellt område.

Att tolka forskningsresultat publicerade i vetenskapliga tidskrifter är inte heller utan fallgropar och Mark Carter resonerar om dessa. Han tar upp och listar flera omständigheter som bör resa röd flagg, Där trovärdigheten kan ifrågasättas eller där det ibland handlar om ren pseudovetenskap, Anekdoter, “personlig vittnesbörd” och självutnämnda experter ska av naturliga skäl tas med en nypa salt när det rör ett så viktigt ämne som barns utbildning.

Daniel Willingham har också skrivet mycket och läsvärt om detta ämne. Willingham är professor i psykologi vid University of Virginia och han har bland annat skrivit boken:

When Can You Trust the Experts?: How to Tell Good Science from Bad in Education