Kognitiv psykologi

Kognitiv psykologi kan definieras som studiet av människans tankeprocesser. I detta ingår basförmågor som hur information tas in via våra sinnen och hur vi reagerar på och använder den informationen. Hur går det till när vissa intryck uppmärksammas medan andra filtreras bort, hur fungerar minnet, vad kan vi göra för att minnas det som är viktigt, hur lär vi och vad kan göras för att förbättra undervisning och underlätta lärande. Det har forskats mycket inom den kognitiva psykologin på hur det går till när vi läser men vad har den forskningen visat? Sedan det här med att räkna, finns kanske en början till räkneförmåga till och med hos spädbarn?

Redan de gamla grekerna…
Intresse för människans tankar har funnits sedan antiken men det är först de senaste 150 åren som utvecklingen gått till vetenskapliga studier och experiment.

Det sena 1800-talet
I den kognitiva psykologins barndom intresserade man sig i hög grad för minnesförmågor och sedan dess är detta fält en av den kognitiva psykologins mest intensiva forskningsområden. En av pionjärerna var Hermann Ebbinghaus (1850–1909) som experimenterade med sig själv som försöksperson och han lade märke till att efter att han lärt in information så glömde han snabbt mycket av det inlärda. Han kallade detta glömskekurvan och han såg också att glömskan kunde saktas ner genom att materialet repeterades utspritt över tid (spacing). Numera vet vi genom omfattande forskning att glömskan också kan hejdas på flera andra sätt. Ett effektivt sätt är att vi med hjälp av olika metoder aktivt tar fram minnet igen (retrieval practice).

1950 och 1960 talen
Nu börjar det som kallas den kognitiva revolutionen och det är starten på ett forskningsfält som fortfarande är mycket aktivt. Under den första tiden dominerades den kognitiva psykologin av olika teorier om hur information behandlas. Tar vi emot intryck från omgivningen som startar processer i en stegvis serie (Bottom-up) eller är det så att våra tidigare kunskaper och erfarenheter är med och påverkar redan från början (Top-down). Båda dessa synsätt ger en förenklad bild av människans tänkande men det var de första stegen i att strukturera upp något mycket komplext.

2000-talet
För att förenkla kan man säga att den kognitiva psykologin intresserar sig för hur tankeprocesser fungerar och för att studera detta genomför man olika experiment. Däremot bryr man bryr sig inte om var i hjärnan saker händer. Med utvecklingen av kognitiv neurovetenskap (Cognitive neuroscience) började man använda olika former av registrering av hjärnaktivitet och olika avbildningsmetoder av hjärnan. Nu kan man se var och när olika aktiviteter uppträder i hjärnan och koppla dessa mönster till de uppgifter som försökspersonen utför.
De båda disciplinerna kan berika varandra. Ett exempel kan tas från ett så viktigt fält som läsinlärning. Det finns olika uppfattningar om hur läsning går till och hur läsförmåga ska läras ut. Flera av synsätten har inget stöd i forskning men de har envist hållit sig kvar. Till och med till den grad att det kallas för “the reading wars”.  Men hjälp av registrering av de områden och nätverk i hjärnan som är aktiva vid läsning finns studier, beskrivet bland annat av Stanislas Dehaene i Reading in the Brain, som ger en inblick i hur hjärnan läser.

Good News. The science of Learning – Kognition och Lärande
150 år av forskning om hur människa tänker, lär och minns. Hur kan det komma sig att det finns så mycken kunskap inom den kognitiva psykologin utan att den är mer känd hos lärare och skolan i stort, liksom hos föräldrar, politiker och beslutsfattare?

Man har fört fram att mycket av studierna har tagit fram kunskap och metoder för inlärning i en skyddad verkstad i psykologilaboratoriet. Genom dessa studier har man dock fått fram en omfattande kunskapsmassa om hur hjärnan fungerar och hur den lär in. En stor mängd studier finns också genomförda i klassrum och med studerande i olika åldrar. Ibland framförs också åsikter att skolan är så komplex så det är inte rimligt att ha en vetenskaplig styrning av allt det som händer där. Men det finns många andra komplexa organisationer, sammanhang och områden där man inte skulle tänka så. Dessutom, utan att vetenskapliga rön om lärande förankras och blir självklarheter så kan värdefull tid gå förlorad. Barn får inte undervisning på det sätt som skulle vara mest gynnsamt för deras lärande och nya trender utan vetenskapligt stöd sveper in.

Över världen ses nu en lärarledd rörelse i samarbete med kognitiva forskare där man via bloggar, Twitter, konferenser, tidskrifter och böcker sprider forskning om hur hjärnan lär och omsätter dessa rön till ett evidensbaserat lärande i klassrummet. Ur alla dessa forum, som till antal formligen explodera de senaste åren, har jag den senaste tiden lagt märke till följande frågor:

• Vad finns det för metoder för att minnas det som lärts in (och inte glömma lika snabbt som Ebbinghaus gjorde)?
• Hur formar man en hjärnergonomisk miljö i klassrummet?
• Det där med distraktioner, spelar det någon roll?
• Kognitiv belastning, vad är det och bör man undvika överbelastning och i så fall hur?
• Arbetsminnet, vad händer när det sviktar?
• Läsförmågan är väl medfödd som språkutveckling, eller?
• Läsinlärning, vad har stöd i forskning?
• Sömn och inlärning, vad bör man veta?
• Explicit instruktion, hur och för vem?
• Emotion och inlärning
• Läsförståelse och bakgrundskunskaper
• Vad skapar motivation, guldstjärnor eller utvecklandet av kunskap?
• Attention, attention!!