Jag har tidigare skrivit om att minnesförmågorna är en av den kognitiva psykologins mest forskningsintensiva områden. Forskning om läsinlärning och hur hjärnan läser är också ett mycket produktivt forskningsfält.

Att lära sig läsa är en förmåga som barn (i alla fall nästan alla barn) måste lära in genom systematisk undervisning. Detta till skillnad från till exempel förmågan att lära sig prata som barn tillägnar sig genom att vistas i en talande miljö. Talat språk är evolutionärt en mycket äldre förmåga i människans utveckling än vad läsning är och basförmågorna för talutveckling finns hos barn från födseln. Läs- och skrivförmåga bygger däremot bland annat på en förståelse av att språket består av ljud (fonemisk medvetenhet) och att dessa ljud går att koda till bokstäver. Medvetenhet om språkljuden är en förmåga som måste utvecklas genom olika stadier i läsinlärningen och är inte något som finns hos barnet bara för att man lärt sig prata. Intressanta studier, bland annat från Portugal, har visat att vuxna som inte kan läsa inte heller kan manipulera språkljud till exempel lägga till eller ta bort ljud i påhittade ord.
Barn som inte ännu börjat utveckla förmågan att förstå att ord inte bara har en betydelse utan också en form, att de består av ljud som kodas till bokstäver, kan ge intressanta och konkreta svar på frågan, kan du säga ett långt ord? Ja, tåg!

There is no nobler act than to teach someone to read skriver Timothy Shanahan på sin blog Shanahan on Literacy. Shanahan är professor emeritus vid University of Illinois i Chi­cago och han delar mycket generöst delar med sig av sin kunskap. Han svarar också ofta på frågor från lärare gällande olika aspekter av läsinlärning.

I bloginlägget “When should reading instruction begin” skriver Shanahan om frågan kring tidig eller sen lässtart. Forskningen på detta område är ganska mager och Shanahan säger att något riktigt bra svar inte finns annat än att ta varje tillfälle att stimulera de förmågor som läsning bygger på.

“Mitt råd, skriver Shanahan, börja med att introducera barn i läs- och skrivkunnighet så snart de är födda – läs för dem, prata med dem, sjung för dem, visa hur man skriver deras namn, skriv ned deras berättelser, lär dem alfabetet och bokstävernas ljud, lek med språkljuden (K-K-K- Katie) och så vidare”.

Meningen med att läsa är ju att förstå det man läser. Förutom att koda av bokstäverna till de ljud de representerar, “lyfta ordet” från papperet vilket är första steget i läsningen, så behövs ordförråd och bakgrundskunskaper för att förstå det man läst. De senare delarna kan stimuleras genom en miljö med samtal och läsning av böcker, allt utifrån barnets ålder.

Shanahan skriver också:

“Anledningen till att starta tidigt är inte för att fånga någon magisk tid av plasticitet i hjärnan, utan för att göra barnets fönster för läsinlärning så stort som möjligt. Om man tidigt identifierar ett barn som kämpar med läsinlärningen, så har vi flera år på oss att möta barnets behov av stöd. Ju längre vi väntar desto mer krymper tidsfönstret”.

Betydelsen av att barnet når en god läsförmåga så tidigt som möjligt under sin skolgång kan inte nog poängteras då så mycket av det fortsatta lärandet bygger på läsning.