Hjärnan har en begränsad förmåga att uppmärksamma saker och det sker hela tiden en filtrering av vilka intryck från omgivningen som blir medvetna för oss. Denna filtrering är en av hjärnans absolut viktigaste förmågor för att vi ska kunna fokusera på rätt saker, hålla kvar uppmärksamheten och låta andra intryck passera. Olika delar av hjärnan samverkar för att vi ska klara av detta och det är en förmåga som utvecklas i takt med att hjärnan mognar.

Försämrar då buller och stimmiga miljöer barns kognitiva förmågor och inlärning? I en översiktsartikel i den öppna digitala tidskriften Frontiers in Psychology görs en sammanfattning av hur olika typer av ljud eller tal påverkar barns koncentration. minne och inlärning.

För att lära in eller utföra någon aktivitet måste vi hålla uppmärksamheten fokuserad på uppgiften. Ju mer vana vi har vid uppgiften desto mindre medveten uppmärksamhet behöver vi lägga ner. Man säger då att vi fått en automatiserad förmåga. Barn har av naturliga skäl ett mindre lager att ta fram av väl inövande automatiska förmågor. De är mer känsliga för störningar, ovidkommande ljud och efter ett avbrott och har de svårare att återgå till uppgiften. Miljöer med inslag som stör koncentration och fokuserad uppmärksamhet påverkar förmågan att lära in nytt eller tillämpa tidigare kunskaper i nya sammanhang.

Buller eller stimmiga miljöer påverkar barns förmåga att koncentrera sig i betydligt större utsträckning än vad det påverkar vuxna och det är först i tonåren som förmågorna börjar likna varandra. Om vi till exempel ska koncentrera oss och följa med när någon pratar har vuxna en fördel genom vårt ordförråd och erfarenhet av talat språk. Vi fyller i det som vi förstår är rimligt utifrån sammanhang och situation även om vi inte riktigt har uppfattat allt. Här uppstår naturligtvis en risk för missförstånd men vuxna har ändå högre kapacitet att klara uppgifter under ogynnsamma ljudförhållanden.

I forskningsöversikten från Frontiers redovisas en rad olika studier av hur störningar från ljud påverkar kognitiva förmågor och inlärning. Man har bland annat simulerat klassrumslika förhållanden och då i takt med ökade bakgrundsljud sett nedsättningar i barns förmåga att förstå innehållet i de meningar man uppfattat i jämförelse med vuxnas förmåga i samma situation.

Jag länkar till två studier från Patrik Sörqvist vid Högskolan i Gävle som refereras till i artikeln. Det är en studie på tonåringar och en på studenter som även är intressant utifrån ett hjärnergonomiskt perspektiv på öppna kontorsmiljöer.

Talat språk är en viktig komponent i vår vardag och i vårt sociala liv och man har sett att tonåringar störs mer av att omges av meningsfullt talat språk än av andra ljud när de ska genomföra olika uppgifter. Det påverkar bland annat minnet av det man läst. Man har även undersökt hur studenter påverkas av att ha normalt tal i bakgrunden och man såg att det på olika sätt störde processen när de var sysselsatta med att skriva något.

Barn påverkas alltså mer av irrelevanta ljud än vad vuxna gör och det får negativa följder när man ska lyssna och förstå talat språk, lära in nya saker samt när man ska läsa och skriva.  Detta måste beaktas när undervisning och klassrumsmiljöer planeras.